Lovisa, John, jag och Edward.

Runt halv två var vi på grönan och redan då så stod John och Edward på scenen för att repa. Vi fick då lite bråttom till scenen! Det var redan då massa med fans där men man kunde ändå komma riktigt nära dem, nu snackar vi typ en eller två meter. Dem repade väldigt länge så vi hann njuta att "Lipstick" och "Under Pressure" ett flertal gånger, klagar inte! Men jag tycker lite synd om killarna för solen låg rätt på hela dagen och dem var ganska så varmt klädda, men dem klarade sig igenom det utan sura miner.

När Kikki Danielsson och Brolle började repa så passade vi på att göra klart kartan och unna oss lite skugga. Lyckligtvis så hittade vi ett bord i skuggan där vi hade utstikt över scenen. Under tiden vi gjorde klart kartan så fick John och Edward tillsammans med två fans som vunnit någon slags tävling åka lite aktraktioner, t ex fritt fall! Så sjukt att dem åkte den, jag skulle aldrig våga! Men galna killar gör galna grejer! ;-)

Vi blev klara med kartan precis i tid för att gå och titta på sista repetionen som började 17.00, själva programmet började inte föränn 20.00. Vi ville inte stå och trängas bland alla andra fans som stod fram vid scenen så vi valde att stå bakom staketet som var bakom sittplatserna, men liksom i mitten, vilket gav oss en perfekt vy över hela scenen. Mellan repetitionen och programmet satt vi mot staket och väntade spänt, turades om att gå och köpa dricka och gå på toa osv.

Själva programmet var underbart! Killarna var så sjukt duktiga och energiska! Och jag fick se något som jag aldrig sett förut, ett frieri! Ungefär mitt i programmet så gick Agneta (programledaren) fram till en tjej i publiken och bad henne att titta på storbildsskärmen vid scenen. Där var en kille som sa något i stil med "Hej älskling, det är något som jag länge velat fråga dig..." och sen kom han fram ur publiken, gick fram till henne och friade. Hon sa självklart ja (man kan väl inte göra annat om man är i tv). Det var superfint! :-) Programmet avslutades med att John och Edward uppträdde med "Under pressure", där Edward gjorde ett stagedive!

Efter programmet tagit slut så tog vi oss fram till sidan av scenen, eller liksom mellen fritt fall och scenen där man kan se utgången till backstage avdelningen. Lovisa ville att vi skulle runt dit där bilarna kommer backstage. Men jag envisades om att stå kvar eftersom att dem var tvugna att passera där för att kunna ut. Vi väntade en lång stund, så lång att Hugo var tvungen att åka hem. Men tillslut kom dem ut, och vi trodde ju att dem skulle komma fram till staketet där många fans stod och väntade men deras vakter lät dem inte. Då insåg vi att vi måste springa dit just Lovisa sa för att se dem, så det gjorde vi men precis när vi kom dit så åkte deras taxi. Bakrutorna var mörka så man kunde bara vagt se att någon vinkade inifrån, men jag lyckades hamna i en vinkel där jag kunde se Edward genom vindrutan och fick vi ögonkontakt och vinkade! :-) Killarna hade under programmet berättat att dem under kvällen skulle stå utanför sitt hotell och ta bilder med fans och skriva autografer så vi visste att det var dit dem var påväg. Dem sa även att det var ett Scandic hotell, dock inte vilket.

Jag och Lovisa hade ju ett brev att ge dem och vi ville så gärna träffa dem så vi kunde inte ge upp där. Det strömmade med fans till spårvagnshållplasten så vi följde efter. Vid hållplatsen frågade jag ett par tjejer om dem var fans och om dem visste vilket hotell det var killarna bodde på. Dem trodde precis som oss på Anglais, som ligger vid Humlegården så vi åkte dit tillsammans. När väl kom dit så var det ingen där men vi såg att det sprang massa fans genom parken, och jag hade sen tidigare för mig att det fanns ett till Scandichotell på andra sidan parken så vi gav det en chans och gick igenom.

Och där var dem! Utanför hotellt stod en stor klump med människor. När vi kom fram till "klumpen" så sa en kvinna från Universal Music att man skulle ställa sig i kön för att få autograf och bild med dem, så vi gick och ställde oss längst bak i den långa kön. I kön började det verkligen bubbla till i magen, då var det ju verkligen garanterad att man skulle få träffa dem. Vi fick vänta riktigt länge men det verkligen värt väntan!

När vi kom fram sken Edward upp och ba (ja, jag använder uttrycket ba) "Omg, it's you! I saw you in the audience and I saw you from the car!" vilket gjorde mig otroligt glad, han hade sett mig och kände igen mig! Och sen fick jag en stor jedhug av honom. Sedan vände jag mig mot John, fick en jedhug av honom och sedan gav jag brevet till Edward och sa "this is for you". Det stod en kille där som man gav kameran till som tog bilden på oss. Efter att han tagit bilden sa Edward "And I love your pants, they're just like in lipstick!", ännu något som gjorde mig riktigt glad eftersom som jag hade tänkt speciellt på dem när jag köpte dem. Jag lyckades få fram ett "Aw, thank you, and I love everything about you" och han så "Aw, what's your name?", jag svarade och han log och sedan höll han upp brevet och sa "I promise you I'll read this on the plane, I promise". Aw, gulle.

Efter var jag så sjukt glad, jag vet inte om jag någonsin varit så glad, jag kunde inte sluta le. Jag, Lovisa och de andra två tjejerna Nicki och Lovisa som vi åkte till hotellet med stod och fangirlade galet. Vi sprang sedan snabbt in på Seveneleven för att köpa dricka, och sedan tillbaka till hotellet. Men precis när vi kom tillbaka så gick killarna in och vi åkte hem.

Och det var det.

Jag önskar att jag hade varit där på flygplatsen när dem kom men jag hade precis slutat jobbet, jag kände mig inte alls fräsch och var jättetrött, vet inte heller om jag hade hunnit ut dit. Och jag hade gärna varit utanför deras hotell på kvällen där men jag kände mig verkligen jätteseg. Men jag ångrar det stort! Jag kollade igenom Linda Göranssons (kolla inte hennes blogg!) bilder på facebook och såg att hon hade haft det jättekul och mysigt med killarna på fredagskvällen utanför deras hotell så jag ångrar lite att jag inte åkte dit.

Men jag är jätteglad över att jag i över huvud taget fick träffa dem och att jag fick lämna över brevet, så jag ska inte klaga. Men nästa gång ska jag verkligen försöka att ta vara på tiden dem är här.

9 juli 2011 i mitt hjärta! <3